Inlägg

Mycket nytt

Bild
  Inte så konstigt att det blivit mycket nytt då det gått snart ett år sedan jag skrev senast :P Men mycket nytt har hänt det senaste. - J har börjat jobba efter föräldraledigheten. På ett nytt jobb. - Båda barnen har börjat förskolan. - Jag fortsätter min utbildningstjänst och har precis fått ett jobb i stan (yes! slipper pendla!) efter jag är klar med den. Det har varit lite påfrestande. Jag visste ju att tiden när båda börjar jobba är tuff för så var det även förra gången. Innan dess var ju J hemma och fixade allt. Jag kunde handla på väg hem utan att behöva tänka på att hämta från förskolan - han var ju hemma. Jag behövde inte VAB:a - han var ju hemma. Och så vidare. Jag har i alla fall några förslag på lösningar och sådant som underlättar den här övergången. Prata om VAB i förväg: Efter de första veckornas bråk om vem som hade minst behov av att vara på jobbet just den dagen har vi helt enkelt gjort ett VAB-schema. Dessutom världens enklaste schema. Udda veckor är J VAB-ansvarig,

Att förundras över

Bild
Det finns så mycket att förundras över med barn! Allt blir ett äventyr Det roligaste är att man kan göra ett helt vanligt rutinärende till ett äventyr. I tisdags åkte vi och köpte skor. Det fanns inga i Iduns storlek på skoaffären hos oss, men det är typ tio minuter att åka till en annan skoaffär, tänkte jag optimistiskt. 2,5 timme senare var vi hemma. Blöta. Men vi hade i alla fall nya skor till barnen. Och jag fattar att det låter jobbigt. Det är ganska jobbigt. Jag tycker att det är påfrestande at inte kunna planera. Och jag längtar efter att börja jobba igen, så att det åtminstonne kan var lite mer upp till mig om jag får saker gjort eller inte. Men det är också det här som är så härligt. I alla fall när man har tid att låta det ta tid. När man har tid att stanna och kasta pinnar i ån. Hoppa i vattenpölar. Titta på en snigel. Då blir det inte bara att åka tre hållplatser med tåget, handla skor, sedan hem, utan det blir en hel upplevelse av nya möten, intryck och idéer. Språket Id

Bokstavsexpriment

Bild
  Eftersom jag tycker att det är överdrivet roligt att Ronja håller på att lära sig bokstäver, och eftersom jag inte skulle vara jag om jag inte ständigt drog igång nya projekt, så har jag bestämt att vi ska göra ett "expriment" för varje bokstav i alfabetet. Vi började med R. Såklart. Ronja gjorde ett R av rost genom att måla med saltvatten på ett metallock och vänta. Jag tyckte att det var mycket roligare än vad hon tyckte - men hon tyckte ändå att det var kul! Hela listan med bokstavsexpriment kommer  här . Men nu behöver jag hjälp att komma på bra expriment som det går att göra bokstäver med. Jag och Jimmy har spånat lite och har idéer till många. Men vad gör man på X? Ö? Eller bokstaven som inte går att använda till något: Q?

Fokus på det postiva!

Bild
 Nu har vi varit hemma och förkylda i över en vecka så naturligtvis har vi börjat gå varandra på nerverna. Efter en särskillt enerverande viljekamp (minns inte nu vad det handlade om) så frågade jag: "Är du så här för att du är sjuk och trött eller har du kommit i en ny trotsålder?" "Trotsålder!" svarade hon efter en sekunds betänketid. Då är det bra att stanna upp och begrunda det vackra i tillvaron. Som alla spår av fantasi som finns i lägenheten. Det är liksom inte bara utströdda leksaker längre, utan man ser att det har funnits en tanke. Passar man på att fråga så kan man få de mest fantastiska svar. "En bassäng för hajar" "Vad gör grisarna och elefanten?" "Väntar på bröd." "Varför då?" "För de vill ha bröd..." "Prinsessan skulle laga bilen men Peppa Pig tog alla reservdelar." (Prinsessan är alltså hon i smyckesskrinet) Ja, ni förstår ju själva - efter det kan man inte vara irriterad längre!

Olika

Bild
Det är lustigt att barn kan vara så olika. Så olika varandra, fast vi behandlar dem på samma sätt. Eller inte alls konstigt som min kära make säger "för de är ju två helt olika personer". Till och med barnens kusiner (som både är enäggstvillingar och har vuxit upp tillsammans och på samma sätt) är ju olika. Det om något är fascinerande. Innan jag själv blev förälder hade jag en idé om barn som "ett tomt blad" man kunde forma. Jag blir mer och mer övertygad om motsatsen, att barn har sina alldeles egna personligheter redan från början. Det vi kan lära dem är hur de ska förhålla sig till sig själva. Hur de ska hantera sina egna personligheter i relation till världen. Och det är förståss inte så bara det! Samma barn är också så olika sig själva från en fas till en annan. Bärsjal, till exempel, älskade Ronja. Hon kunde sitta i den hur länge som helst. Gå och handla? Perfekt! Åka buss? Check! Möte? Javisst! Jag hade Idun i börsjal när jag lämnade och hämtade

En saga

Bild
Ju äldre Ronja blir desto mer märker jag att det roligaste inte är att leka. Många gånger tycker jag inte ens att det är speciellt kul att leka. Det roliga är att göra saker tillsammans - inte lekar utan "riktiga" saker. Laga mat, posta brev, plocka blommor. Och det är en sån skön insikt att ha nu när nummer två är liten: man måste inte gilla att leka. Det är bara några år tills det går att göra riktiga saker ihop, om än med ganska mycket begränsningar. Jag visste ju det redan innan. Det är ju en sån där sak som folk säger, som man läser. Men det blir en annan sak när man upplever det själv. En sak som jag har drömt om att få göra tillsammans är att hitta på sagor. (I mitt huvud spinner det förståss iväg till hela serier med utgivna barnböcker och andra omöjliga projekt...) Och nu har det faktiskt börjat! Länge har det låtit: "Berätta om trollet, mamma!" "Berätta om dockan, mamma!" "Berätta om moroten, mamma!" och så har jag fått hitta på histori

R som i Ronja

Bild
Nu hittar Ronja "R som i Ronja" överallt och det är så roligt att se! Redan för ett pat månader sedan kunde hon känna igen R:et i vårt träalfabet om hon fick ett begränsat antal träbokstäver att välja på. Men det är en ganska speciell kloss - gul med röda rosor på - så det var svårt att veta om hon verkligen lärt sig formen R eller bara kände igen just den. Nu hittar hon R på skyltar, i böcker och tidningar som hon aldrig sett förr så dt är ingen tvekan om att hon kan den! Inga andra bokstäver har börjat komma, däremot känner hon då och då igen flera siffror, även om det långt ifrån alltid blir rätt. Jg har börjat försöka med I som i Idun som nästa bokstav. Jag har läst på flera ställen att den "bästa" ordningen för ett barn att lära sig bokstäver är: 1. Initialen i ens eget namn. 2. Initialen i alla familjemedlemmars namn. 3. Övriga bokstäver i ens eget namn. 4. De vanligast förekommande bokstäverna i språket. 5. Alla som är kvar. Jag tror knappast a